Mitt absoluta favorit-tv-program är debatt på svt1. Ikväll handlade det om ungas arbetsvilkor. En tjej som jobbade på the Phonehouse fick dagligen mellan tio och tjugo sms från sin arbetsgivare där han skrev kränkande kommentarer om hur dålig hon var som säljare och person. Ibland när hon jobbade fick hon inte ens någon lön, trots att hon gjorde samma arbete som arbetsgivaren.

Så var situationen. Hon var kränkt och fick inte rätt lön för sitt arbete. Arbetsgiaren tyckte att det var självklart att man ska kunna jobba utan lön för att "få in en fot i branchen" och att man ska vara tacksam för att få ett jobb. Ska man vara tacksam att man får ett jobb där man inte ens får betalt för det man gör?

Till svars ställde sig en yngre man som tidigare också jobbat på the Phonehouse och som såg det som en självklarthet att man ibland inte fick någon lön, eller fick betydligt sämre lön, bara för att få in en fot i arbetsmarknaden. Enligt honom kunde man jobba ihop över hundra tusen kronor i månaden, genom att jobba ofantligt mycket. För att få ihop så mycket pengar har han alltså jobbat olagligt, då man inte kan få ihop hundra tusen genom att jobba 48 timmar i månaden (vilket är den maximala tiden du får arbeta under en månad). Men han tyckte att det var okej och att man ska vara tacksam som har ett arbete, hur dåligt betalt det än är. (för övrigt tvivlar jag starkt på att han tjänat över hundra tusen på ett säljjobb på the Phonehouse, rena skitsnacket...)
Politikerna som deltog i debatten ansåg att det var fackets fel, att de inte informerar unga om vad de gör. Men om folk inte går med i facket, hur ska facket då kunna leva vidare?

vad händer med landet vi lever i? vart är solariteten? ska vi styras av ett samhälle där människor ska behandlas som maskiner som inte gör annat än att arbeta? ska man jobba tills man stupar, och vara tacksam över att man har ett jobb? var är kollektivavtalen? Är det inte varje arbetsgivares plikt att de anställda/de arbetande har det så bra som möjligt, så att man vill jobba och fortsätta kämpa? Hur har vi blivit så fruktansvärt känslokalla? Lilla landet lagom börjar bli landet där arbeten sätts i första hand, människans välmående i andra. 

Det viktigaste för att man ska kunna arbeta väl, är att ha någonting som får än att vilja komma tillbaka till arbetet, eller hur? Om man ständigt får kränkande sms från sin arbetsgivare som säger att man är sämst, vilken motivation har man då till att fortsätta sälja bra? Detta bevisar att man inte blir mognare med åldern, allt handlar om personen. Det skrämmer mig så otroligt. Att veta att jag lever i ett land där allt handlar om att jag ska arbeta tills jag stupar och vara tacksam över att jag får arbeta. Inte konstigt att folk blir utbrända...

Det påminner så otroligt mycket om skolmiljön vi går i. Där eleverna har allt ansvar och nästan alla lärare tycker att deras ämne är viktigast, vilket gör att alla ger än så ofantligt mycket att göra. Men kanske är det just vad vi behöver vänja oss vid, att sverige är stenhårt och att man ska vara som en maskin, som bara går och går och gör bra ifrån sig, medan välmåendet inte prioriteras. Som sagt, samhället skrämmer mig.

Tack om ni klarade av att läsa min inte så sammanhängande text, kände att jag var tvungen att få ur mig lite.

Förra helgen var jag och den bästa mamman i hela världen, i London på min julklapp. Det var hur fint som helst och London är verkligen min favoritstad av alla jag varit i.

mammi på arlanda

det äckligaste jag någonsin sett. flygplansmackor är värst.

när vi kom till victoria station och letade efter vårat hotell så såg vi kungligheter påväg till buckingham palace. (egentligen borde jag inte ta denna bild med tanke på att jag är emot monarki, men mamma tyckte att jag skulle fotografera ändå)

den vackra utsikten från vårat hotellrum.

på fönsterbrädan satt det taggar så att man inte skulle kunna smita. men saken var ju den att det var minnst tre meter till marken, som bestod av stenplattor och det fanns ingenting att klättra på på väggarna. hur tänkte de där liksom?

mamma på harrods.

cupcakes som mest var fina, men torra. fast glasyren var god.

en nästintill oumbärlig sak. man använder den för att ta tid till sitt té, beroende på hur starkt man vill ha det. känns rätt saftigt när den kostade trehundra pix.

sliten men influensa men glad över att kunna ha skinnjacka. vår!!!!

regnigt picadilly circus.

stillar kaffeabstinensen. ser ni vad jag chillar????!!!!

på torsdagskvällen var vi på we will rock you och den var sjukt jävla asbra och när vi kom tillbaka till hotellet så kom vi på att vi hade muffins kvar och jag fick såklart göda i mig de. fick tvinga i min de torra bottnarna vilket inte var att leka med, men tanke på att vi inte hade någon dricka. ännu skönare när man inte har något nässpray och måste ligga och andas med munnen hela natten och då var man ju lagom torr i käften när man vaknade. (OJ vad jobbigt, tänker ni.)

i väntan på frulllllllllle på giraffen.

mammas lite nyttigare frukost.

min råonyttiga frukost. mår illa när jag ser på den, så groteskt fet.

buckingham palace.

turistbild!

en aning random var vi plötsligt vid big ben.

min favizplats i London, camden.

goat.

solig och mysig lördag vid camden och man frös inte alls, i converse och skinnjacka.

alltså. mys.


afternoon-tea på harrods. godaste på hela resan, näst efter ankleverna.

fin toalett.

fortnum and mason.

tower bridge på kvällen. vi åkte en märklig busstur och kom vilse och det var en intressant historia.

mamma chillar.

vilse.

på söndagen åt vi frukost på garfunkel's och där upptäckte vi att någon måste skjutit på fönsterglaset tidigare. sickt.

beställde in pannkakor och fick dessa. smakade mickrat och var äckligt, torrt, tråkigt osv. ett hett tips: beställ inte!!!

detta var allt jag tänkte visa. nu kan ni inte klaga på att jag inte visat några bilder, sådetså.

rätt överdrivet skönt att börja senare och sluta tidigare idag och att man nyss skickat in labrapporten och bara har svenskatalet och tyskaglosorna kvar att göra idag. visserligen har jag knappt börjat på talet...

det är ganska bäst att sitta och på caféer, jag förstår varför så många gör det på mitt jobb.

pusshej