Halloj! Åker till Danmark imorgon bitti klockan 05.00 så jag tror att jag tackar för mig i en vecka eller tre nu. Kommer hem på söndag och dagen efter, på måndagen, så åker jag, micke, min familj och min morbrors familj till Spanien och blir borta i två veckor. Kommer hem lagom tills att skolan ska börja.
Kanske hinner säga hej här innan spanien, men om inte det- HA DET BÄST!

trevlig fortsättning på sommaren önskar amanda, drivaren av denna blogg.

my boys.

Igår var en sjuhelvetes fin kväll för att citera min och hedvigs favoritfilm.
Jobbade och fick besök utav hedvig på eftermiddagen och satte oss på tunnelbanan och bara åkte, för vi orkade inget annat.
Johan fick oss till badis och där var det fett tufft.
Hade en fin kväll och det var kul att träffa mina gamla klasskamrater igen.
Drog vid tolv och sedan satt Hedvig och jag i mitt kök tills klockan två och gjorde inget men ändå mycket.
Den flickan är den bästa flickan jag vet, min älskade vän.

Idag har jag jobbat (nähä, vad cool du är?) och det kändes nästan som höst ute. 
Åkte hem och dog en stund i mitt rum, sedan var jag tillbaka igen. Märkligt!
Grät till så som i himelen eftersom den är så vacker. 
Åkte och hyrde shutter island och det var nog en av de absolut absurda men ändå mest fantastiska film jag någonsin sett.

Lägesuppdatering it is! Helt ärligt så vet jag att ni gillar det, annars skulle ni inte läsa (hehe).

God natt önskar eder Amanda af Larsson

Ciao!
jobbat och haft en bra dag.
gillar mina kollegor väldigt mycket för de är så braaaaa ska ni veta.
skyndade mig hem efter jobbet och städade huset och mamma och pappa blev gladis när de nyss kom hem. 
nu är jag trött och hungrig, men hungern struntar vi i för sängen lockar.
saknar mina män- martin och micke.
det är så tomt här hemma ska ni veta.
idag har ju micke och jag sju månader, herre vad fort tiden går när man har roligt.

puss och godnatt önskas er från amanda

jobbade och därefter åkte jag själv till grönan för att se timo, och som tur var hittade jag fint konsertsällskap hos vendela och iza.
träffade andrea, fille och emma sedan också och fick lite sällskap hem.
imorgon blir det tillbaka till mitt kära arbete och sedan kanske jag ska på middagsdejt hos en av de bästa familjerna i världen jag vet, bubblar lite i kroppen.
på kvällen kommer mamma och pappa hem också, skö-önt.

Buenos noches önskar Amanda (som inte kan spanska alls :)).

Jag var elva, skulle fylla tolv år ett halvår senare, till hösten. Det var någongång då, under våren tjugohundrasex som ni förstod att någonting inte stod rätt till. Det tog ett tag innan jag fick reda på vad det handlade om. Mamma och du var på sjukhuset titt som tätt, och sjukhusbesöken blev allt oftare och oftare, ju mer tid som gick.
En dag fick du och vi beskedet. Lungcancer. Jag minns dagen då mamma berättade det för oss. Men visst skulle han bli bättre, han var ju tvungen att bli bättre?! Jo, sade du och strök mig över det tunna, brunblonda håret. Morfar kan bli bättre.
Det trodde jag på, och jag oroade mig inte så mycket över det den där våren. Han skulle ju bli bättre, det var allt som räknades. 

Innan du blev sjuk så hade jag nog aldrig riktigt tänkt på döden. Visserligen var jag livrädd för mardrömmar några år tidigare då jag sett död på titanicfilmen. Och visst hade jag tänkt att man kommer dö någon gång. Men jag hade aldrig tänkt mig att du skulle dö, min starka morfar. Nej, klart han kommer bli frisk, bestämde jag mig för. Så var det med det.

När sommmarlovet ankom så åkte jag till er en gång i veckan för att hjälpa mormor att handla, nu när du inte kunde följa med längre. Det blev för tungt för mormor att bära hem, därför ville jag hjälpa till. Jag tog en färdväg på över en timme, enkel resa med en buss och två olika tunnelbanelinjer. Första gången jag kom på besök hade jag med mig en blomma. En gul och billig sak som jag hade köpt uppe i centrum för en tjuga. Jag log när jag övergav blomman till er. Jag var stolt över mig själv och kände mig nästan vuxen, trots mina ynka elva år.

Veckorna gick och jag fortsatte hjälpa mormor att handla en gång i veckan. Åt, det gjorde du knappt alls. Jag minns att både jag och mormor blev väldigt glada när du klarade av att äta en utav mormors nybakade bullar. Den var visserligen liten, och endast en, men det var alltid något. Du klarade av att vara hemma, lång in i sommaren. Sedan brast det.

Det blev sjukhus för din del. Bra, tänkte jag. Då blir han frisk där! Jag fortsatte att hoppas på det, medan vi kom allt längre in i sommaren. Jag måste vetat att du inte skulle komma hem efter det, men det fanns inte i mitt huvud. Förnekelse. Men förnekelsen var bra för mig, den gjorde att jag fortsatte hoppas och tro, och det är det viktigaste som finns. Om man inte tror, då har man ingenting att sträva efter. Det blir nästan som att man gett upp. Men jag gav inte upp, det gjorde ingen av oss, trots att vi visste vad som skulle ske.

En dag skulle mamma, pappa, jag och Martin iväg och jag skulle få välja lite kläder. På morgonen fick mamma dock ett samtal, från sjukhuset. Hon följde inte med under dagen, utan det blev bara vi tre, pappa, jag och Martin.
Framåt kvällen när vi alla var hemma så hjälptes pappa, mamma och jag åt med middagen. Jag satt vid en av våra barstolar i köket och mamma berättade om dagen. Du hade fått någon medicin, tror jag.
"Vad bra mamma, då kommer morfar snart hem!", sade jag.
Tystnad.
"Amanda, det är en sak du borde få veta. Morfar kommer nog inte komma hem något mer."
Jag minns att det var där värsta dagen i mitt liv. Det är det fortfarande och kommer nog förbli väldigt länge. Då brast allt för mig.

Knappt en vecka sedan så slutade ditt hjärta att slå.
Jag hade spenderat dagen tillsammans med Jasmine och Johanna och det hade varit en fin dag. När jag kom hem till middagen så hade pappa köpt ett antal chees-burgare och pappa, Joakim, Fredrik, jag och Martin samlades vid bordet. Det tog en liten stund, sedan sade pappa det. Att du hade dött och att mamma var på sjukhuset. Vi skulle bara äta lite, sedan skulle vi också åka in dit.
Jag minns inte om jag grät då, eller om det kom senare. Men jag minns, att det var en känsla som inte varit någon annan lik i mitt unga hjärta. Förtvivlan.

Vi kom fram till sjukhuset och möttes av gråtande kusiner i hissen som redan hade varit där uppe. Pappa, Joakim och Martin stannade kvar där nere, medan Fredrik och jag bytte plats med våra kusiner och åkte upp.
Där inna låg du. Fridfull och lugn, ett lugn som jag än idag minns. Tårarna kom som en flod och Fredrik höll mig i famnen. En sådan bror, med sådan värme, är oumbärlig. Dina ögon var stängda och vi satt där omkring dig. Fönstret stod öppet och det var en sådan vacker sommarkväll. Det blåste till lite då och då, och jag förstod att det var du som flög iväg. Inte din kropp, men din själ. Nu skulle du slippa ha ont och vaka över oss. Se till att allt står rätt till hos oss här nere. Ingen annan skulle kunna göra det så bra som du gör.

Tack morfar, tack för att du finns för mig. Trots att du inte syns så gör du det ändå. Du är ju med mig, i vad jag än gör!

Mikael, det är tomt i mitt hjärta nu när det är så att du inte fysiskt är här.

Tror att det kan vara för att jag är själv som jag verkligen kan tänka efter ordentligt. Vet inte riktigt vad jag vill, fast egentligen vet jag det. När människor förändras. Tror inte att jag tycker om det. Inte när det är mycket iallafall.
Längtar tills skolan börjar, att få börja om på nytt. Vill men ändå inte. Vill mest, tror jag.
Trodde jag tyckte om att vara själv, men det var nog inte så det var. Tur att du är hemma på söndag igen. Jag är glad att jag får vara kär i honom, för det är nog det finaste jag vet. Att vara kär.

Liten chey.
Idag hade du fyllt åttiofem.
Grattis på födelsedagen morfar!

Mår fint och snart kommer Hedvig.

hallihallå!

första riktiga dagen knöt vi våra tröjor i smågrupper och lade i blå färg. Här kände vi knappt varandra, men det kändes ändå bra. Tänka sig att magkänsla stämmer så bra!

Dog lite över att hon var så söt. Med mario-tisha. Hon hade läst min blogg innan också, kommer så väl ihåg när hon berättade det.

Ungefär hälften av läger tre efter tre dagar.

Första gången Jocke spelade kom igen lena. Det blev ett antal gånger, vad jag minns.

Upptäckte folk med samma bäverintresse.

Lisa, en av de absolut snyggaste människor jag träffat.

finizar

min diskussionskompis Joel. Lärde mig en del av honom, faktiskt. (Erika, ledsen men du är skön).

mitt, kajsas och hedvigs ypperliga rum. Det var där man hängde, för det var så stort.

Vi hade aldrig miss gransnäs, men kolla på pojkarna. Vet verkligen inte om jag ska skratta eller gråta!

vet inte ens vad jag ska skriva, för herre vad fint vi hade det.

gruppfoto. Så jävla fina människor. Måste svära ibland för att det inte ska låta så otroligt klyshigt.

kärleksdagen

orkar inte fler nu.
alla som ska få åka dit i år, istället för mig.
ni är så lyckligt lottade ska ni veta!
puz

Micke åkte nyss hem och jag saknar gransnäs lite jättemycket och idag ska jag träffa Erika, Annika och Evelina. De flickorna är så bra, det ska ni veta!

puz

Har varit på värmdö och fiskat och badat och åkt båt. Jättefint!

hei

Igår så åkte jag och min pojk och åt lunch och kollade på eclipse. Sedan åkte vi hem och hyrde Ali G och american pie. Ni skulle ju precis fråga tänkte jag.
Vill ni veta vad det mysigaste jag vet är? Det måste vara att ligga och prata innan man ska sova. Det har jag tänkt på länge för det är så himla fint och mysigt.

Idag vaknade jag upp med ont i halsen och tog min kära moppe hem för nu förstår ni, nu är hedvig hemma och det ska firas! Snart ska jag åka in till stan och spendera eftermiddagen och kvällen där med henne. Hon är så bra, min vän.

 
Hej,
har sommarlov och jobbar jättemycket och pussas och solar och badar och saknar mina bortresta vänner (hedvig, erika och jasmine= KOM HEM) och lyssnar på musik och myser i kvällssolar och är med världens bästa micke, äter, spenderar pengar på nödvändiga saker (läs: pengar) och spenderar pengar på onödiga saker (läs: en morotskaka som samlade upp allt mitt saliv och gjorde mig ledsen, för fyrtiofem kronor) och får bondbränna och åker upp till avesta och hejar på tyskland och ser på kvarteret skatan och peace-and-love-taggar fastän jag inte var där och har bara somnat själv två gånger sedan sommarlovet ankommit och kommer in på åva och spelar poolboll och fotar ingenting och vofflar håret och har en back med redbull som jag inte vill ha och lagar mat och en massa annat. Tror att man kan kalla det att leva, nu när inte skolan finns.

tror att jag ska ut och fota, kanske.