så kul bild, jag lyckas verkligen se pressad och uttåkad ut :D
random tjej x 3, nya mates icco och katja, jassie, carro, jag och kajjan. Och massa random folk i bakgrunden. Saknar poppis helt galet mycket. Ninja i danderyd var så niiiiiiiiiiiice.
sov gott,
pusspuss.

jag är helt död i kroppen efter att ha stått längst fram på alla konserter på stora scenen på popaganda. det var galet underbart! Markus krunegård gjorde mig långt ifrån besviken. men han spelade inte stjärnfallet så jag har tröstat mig själv med att själv spela och sjunga den sedan jag kom hem för cirkus en timme sedan. nu ska jag sova för imorgon ska jag och mamma till stan. PUSS

ÄR SJUKT BÄST!

nu ska jag kolla på torkeeeeeeeeeeeel i knipa. idag spelade jag match och jag sög, och min höft blev värre. imorgon ska jag åka till ks, ensam. imorgon ska jag fixa lite klipp också, nivet med lite sång och sånt. gransnäs läger trearna bör hålla utkik. världens bästa mamma köpte galet snygga tights till mig. puss

HAHAH

mera hahah


SOVA

mitt liv är slut,
sista avsnittet av mitt liv: prisonbreak .
tårarna rann kan jag lova, och jag som aldrig tidigare gråtit över varken musik eller tv.
åk till gransnäs, där lär ni er att gråta om ni inte kunde det tidigare.
men mitt liv är slut,
men jag ska gifta mig med wentworth miller, sådeså.
men han är död, men bara i prisonbreak.
sova var det, så att jag inte försoer mig som jag gjorde och kom tjugofem minuter försent på första riktiga lektionen.
LYCKAT.

Helporträtt och jag älskar min portfölj!

              

KARNA har en tävling i sin blogg där man kan vinna en t-shirt från t-shirtstore! Jag tycker att t-hirtstore är sjukt bra då deras t-shirtar görs i ekologiskt bomull! Och t-shirten valde jag just för att Obama är en sådan grym förebild och grymt cool!

två klipp från min konfirmation, första på min mottagning och andra i kyrkan. Jasmines är den första, och annikas inspelning är den andra. Låter som det gör, och jag gör en hel del fel i första låten, pluss att det blir ett hack av något i filmen.

Och jag måste vara världens bästa storasyster, och lillasyster också för den delen.

Idag började skolan. Allt man gör i år kommer bli det sista i grundskolan, skumt. Bilder ifrån rådmansö förra året, sjukt vad små mina vänner var.

Med ett huvud som snart vill sprängas i tusen bitar, ska jag bädda ner mig under mitt duntäcke. Imorgon ska jag till staden med fint folk och det blir fint.

Är min bror inte lik Markus Krunegård, jag sa det till honom för över 1,5 år sedan och nu när marus börjar bli känd så får han höra det varje gång iprincip. Fredrik är hans nman förresten och jag älskar honom så mycket.
kram

En sval augustikväll då man inser att sommaren börjar lida mott sitt slut och man faktiskt börjar tycka om den känslan som börjar komma tillbaka. Med min onda höft satte jag mig på en cykel som inte tillhör mig och trampade iväg och jag klarade det utan smärta. Mitt sikte var att åka till Jasmine och hämta min bibel, och vägen dit kände jag mig som pånyttfödd. Att andas in den svala luften var något nytt, något som man trots allt förrut upplevt, men som man endå inte har. När jag cyklade igenom skolgården så började jag tänka på dig. Och på hur bra allt var och sedan på hur kort det goda varar. Även på hur svårt det var att släppa, men återigen hur det goda varar så kort. Försöker tänka mig tanken om det inte hade blivit som det blev, vad hade hänt då? Men jag är så glad att det blev som det blev endå. När jag cyklade uppför gångvägen så kändes den så lätt. En väg med en slätt lutning som brukar kännas så tung. Antingen var det cykeln, eller så var det mig det berodde på. Kanske var det en del av de båda, men framförallt det sistnämnda. Nerför den backen som man alltid vill rulla nerför träffade jag på en kvinna med en hund. Jag log brett, men fick inget gensvar. Varför log hon inte? tänkte jag. Livet är för kort för att gå omkring och se irriterad ut. Sedan kom jag på att jag säkerligen varit och sett ut likadan, och att det är så vanligt att vi går runt och sprider dåligt humör hos varandra och att det nog är en anledning till att vi människor är så kalla mot varandra. Jag har börjat tänka undan de dåliga tankarna.

Att komma in till Jasmine fick mig att le. Att se henne får mig att förstå hur mycket jag älskar den flickan och hur länge jag gjort och kommer göra det. Vi växlade ett par ord och jag hämtade min bibel och läste kommentarerna igen. Log lika mycket denna gång som alla andra. Satte mig på cykeln och lade bibeln i cykelkorgen och trampade iväg. Cyklade uppför samma backe som jag en stund tidigare hade trampat uppför, men i en annan riktning. Rullade nerför och kände lycka. Ville höra Markus röst sjunga om stjärnfall med en gitarr klinkandes i bakgrunden. Ipoden låg i fickan, men hörlurarna låg i väskan hemma. Log hela tiden för mig själv och kände att jag inte kunde åka hem. Cykeln rullade iväg en sväng till. Hälsade simpelt på två grannar som var ute och promenerade och jag åkte vidare längst vägen. Jag funderade på om jag skulle cykla förbi dig, men tyckte att det var för långt. Istället trampade jag förbi en gammal väns hus som var nersläkt. Undra hur jag hade varit om vi inte glidit isär, förmodligen hade jag sett och verkat helt annorlunda ut då gäntemot nu. Tänk vad mycket småsaker som kan påverka oss för livet. Och vi vet inte då om det vi gör kommer bli rätt eller fel. Vi kommer inte heller någonsin att få ett svar på det.
Jag trampade uppför den jobbigaste uppförsbacken som var under hela min resa och kämpade med min ömma höft. När jag svängde in på min gata kände jag att det var verkligen tur att jag tog mig en liten runda, det är sådant som jag behöver för att samla inspiration och att få känna den där känslan som jag gör till största delen om dagarna. Känslan av att det är gott att jag finns och att jag är speciell för den jag är. För det är jag, och det är i alla. Vi är unika och det finns ingen annan som dig eller mig. 
 
Med min bibel i korgen parkerade jag min cykel och därefter plockade jag upp den och strök bort lite damm som hade hamnat på den. Jag tog det första steget på trappsteget och stannade upp. Hur kan man vara någons? Man kan väl aldrig vara någon mer än sin egens? Men det tar vi en annan gång.

Och det viktigaste av allt - Hos någon är du alltid älskad.

Hedvig, Linus, jag.
MYSIGT!

Nu är konfirmationen helt slut. Det känns så sjukt overkligt. Man känner typ att livet inte har någon mening nu när gransnäs är slut, men det har det ju, men endå jag behöver få vara lite nostalgisk. jag känner mig så fruktansvärt tom, liksom allt är borta. där nere ahade man ju alla människor, och nu är man typ helt själv. även fast jag har en ganska stor familj så är det ju inte som alla på gransnäs. ingen kommer endå läsa det här så jag kan ju som ett minne för mig själv skriva om hela konfirmationen.

Under torsdagen och fredagen så övade vi. Och OM vi övade! Jag var så jäkla nervös att min röst inte skulle hålla eftersom jag typ överansträngt den eller så under sommaren och sjungit på fel sätt typ. och skrikit, ja du fattar. skulle egentligen sjungit en ljusare tonart, men då pallade inte rösten med. akjdalBSJKDAN, iiiiiinte kuuuuuuuuuuuul. men jaja, jag klarade iallafall av att sjunga som jag gjorde och så. Men igår då- Lördag. åkte en sväng till täby med mammie och vi köpade en present till hedvig. sen så drog jag hem, sydde/la upp min klänning och så. sen sjutsade mammie mig till vallentuna kyrka och vi övade en stund. jag fattar inte att jag inte var nervös. jag BRUKAR inte vara så himla nervös, men lite iallafall, men igår var det som bortblåst. vi sjöng upp, böt om till kåpor och chillade, sen så var det dags att gå in i kyrkan. det gick brabra, men jag garvade när jag såg Fredde eftersom jag alltid gör det när jag ser honom vid sånna här tillfällen. sen höll jag välkomstalets början, och det kändes konstigt. Jag betonade fel ord, men annars så tror jag att det gick bra. efter ett tags prat av Jonas (god boy) så hade vi våran redovisning. Och det var så jeffla grymt! Kajsa började med att sjunga början på the worlds greatest och sedan så kom vi in, en efter en, och sjöng. det hade nog varit sjukt bra om jag sett det. sen började hela ''musikalen'' och efter ett tag så skulle jag sjunga. fyfan va kul det var! det var bland det roligaste jag gjort, helt klart! fast det finns ju massa man tyckte gick dåligt nu i efterhand när man lyssnar på det, men skitsamma.

När redovisningen var slut så skulle alla ledare lägga sin hand på våra huvuden (hur skriver man?). Alla såg jätteseriösa ut och Mattek92påyoutube såg hårdast ut och jag stirrade in i hans ögon och verkligen kämpade för att inte börja garva. Och jag klarade det!!!!! Sen så tågade vi ut ur kyrkan och skrek litegrann. WHEN I SAY LÄGER-YOU SAY 3! LÄGER TRE!
Och så fotograferades vi och sånt. och så fotograferades man, och jag HATAR det!
När jag kom hem fick jag massa presenter och det kändes så generande att få så fina och dyra saker när jag inte ens hade gjort något som man borde få betalt för. Och så sjöng jag lite till, för att visa min nya gitarr som jag fick innan gransnäs. Och sen åkte vi in till stan och jag sprang midnattsloppet samtidigt som pappa, jocke, fredde och christian (kompis till familjen). det gick bra, men höften gjorde sjukt ont och när jag kom i mål så dog jag iprincip. kunde inte stå på det högra benet. så idag hoppade jag in i kyrkan med kryckor. det var det pinsammaste jag har gjort.
sen var det kick-off med laget och det var så himla kul att träffa alla igen!
Och annika är en så himla fin tjej, eller båda annikorna!
heidå

om någon läste hela, KOMMENTERA!

Carros tröja från weekday, skojja inte om att jag vill ha!

hemma från mitt livs bästa upplevelse!