Nu är konfirmationen helt slut. Det känns så sjukt overkligt. Man känner typ att livet inte har någon mening nu när gransnäs är slut, men det har det ju, men endå jag behöver få vara lite nostalgisk. jag känner mig så fruktansvärt tom, liksom allt är borta. där nere ahade man ju alla människor, och nu är man typ helt själv. även fast jag har en ganska stor familj så är det ju inte som alla på gransnäs. ingen kommer endå läsa det här så jag kan ju som ett minne för mig själv skriva om hela konfirmationen.

Under torsdagen och fredagen så övade vi. Och OM vi övade! Jag var så jäkla nervös att min röst inte skulle hålla eftersom jag typ överansträngt den eller så under sommaren och sjungit på fel sätt typ. och skrikit, ja du fattar. skulle egentligen sjungit en ljusare tonart, men då pallade inte rösten med. akjdalBSJKDAN, iiiiiinte kuuuuuuuuuuuul. men jaja, jag klarade iallafall av att sjunga som jag gjorde och så. Men igår då- Lördag. åkte en sväng till täby med mammie och vi köpade en present till hedvig. sen så drog jag hem, sydde/la upp min klänning och så. sen sjutsade mammie mig till vallentuna kyrka och vi övade en stund. jag fattar inte att jag inte var nervös. jag BRUKAR inte vara så himla nervös, men lite iallafall, men igår var det som bortblåst. vi sjöng upp, böt om till kåpor och chillade, sen så var det dags att gå in i kyrkan. det gick brabra, men jag garvade när jag såg Fredde eftersom jag alltid gör det när jag ser honom vid sånna här tillfällen. sen höll jag välkomstalets början, och det kändes konstigt. Jag betonade fel ord, men annars så tror jag att det gick bra. efter ett tags prat av Jonas (god boy) så hade vi våran redovisning. Och det var så jeffla grymt! Kajsa började med att sjunga början på the worlds greatest och sedan så kom vi in, en efter en, och sjöng. det hade nog varit sjukt bra om jag sett det. sen började hela ''musikalen'' och efter ett tag så skulle jag sjunga. fyfan va kul det var! det var bland det roligaste jag gjort, helt klart! fast det finns ju massa man tyckte gick dåligt nu i efterhand när man lyssnar på det, men skitsamma.

När redovisningen var slut så skulle alla ledare lägga sin hand på våra huvuden (hur skriver man?). Alla såg jätteseriösa ut och Mattek92påyoutube såg hårdast ut och jag stirrade in i hans ögon och verkligen kämpade för att inte börja garva. Och jag klarade det!!!!! Sen så tågade vi ut ur kyrkan och skrek litegrann. WHEN I SAY LÄGER-YOU SAY 3! LÄGER TRE!
Och så fotograferades vi och sånt. och så fotograferades man, och jag HATAR det!
När jag kom hem fick jag massa presenter och det kändes så generande att få så fina och dyra saker när jag inte ens hade gjort något som man borde få betalt för. Och så sjöng jag lite till, för att visa min nya gitarr som jag fick innan gransnäs. Och sen åkte vi in till stan och jag sprang midnattsloppet samtidigt som pappa, jocke, fredde och christian (kompis till familjen). det gick bra, men höften gjorde sjukt ont och när jag kom i mål så dog jag iprincip. kunde inte stå på det högra benet. så idag hoppade jag in i kyrkan med kryckor. det var det pinsammaste jag har gjort.
sen var det kick-off med laget och det var så himla kul att träffa alla igen!
Och annika är en så himla fin tjej, eller båda annikorna!
heidå

om någon läste hela, KOMMENTERA!