Undra hur ofta jag har jagvetingenting-humöret. Sällan är jag ledsen och deprimerad, utan mer så att jag inte vet vad jag känner, eller vet någonting över huvud taget. Ikväll när jag kom hem var en sådan en. Hela min kropp värkte, huvudet dunkade mer än vanligt och jag kände mig illamående. Då är det fint med ljus, musik och mitt duntäcke.
När saker och ting började klarna så gick jag hem till min Jasmine och hade det mys mys. Det var länge sedan och extra fint. När jag gick hem i världens skönaste och varmaste jacka med min fina pojkvän i telefonen så var jag tillbaka. Jag förstår inte hur det ofta sker på min väg hem från Jasmine, ni kan läsa DETTA inlägg så ser ni hur märkligt det är. Alltså, kan vi konstatera att det är något speciellt med den där Jasmine, något alldeles specielt. Jasmine Sönmez, min fina vän.

Ps. När man har jagvetingenting-humöret så har jag gjort en famtastiskt bra SPELLISTA.

Och du undrar vem som kysser henne nu, och du undrar vem, vem om inte du. Oh läpparna, du kallar dina. Det gör ont att veta, men lika ont att undra.

Ps 2.
A: Jag hör ditt hjärta och jag tycker om att lyssna till ljudet av det.
M: Amanda, mitt hjärta slår för dig.

Det var det finaste någon har sagt till mig.

Ds.