Hon var ensam på landet. Hon behövde vara ett par dagar för sig själv efter bråket med Johan. Hon behövde tänka ut vad hon egentligen ville med sitt liv. Och nu satt hon där, ensam i en stuga i norra delen av Sverige, med en kopp grönt té och utan tv. Hon hade faktiskt aldrig tyckt om stugan, utan hade alltid tyckt att det fanns något obehagligt med den. Stugan hade aldrig tyckt om henne, och hon hade ju heller inte tyckt om stugan, så där var de kvitt med varandra.


Det var Johans idé att de skulle köpa stugan. Det hade alltid varit hans idéer som blev förverkligade. Hon klagade aldrig, nej då visste man aldrig vad som kunde hända. Ibland blev Johan för våldsam, men för det mesta var han bra. Alla tyckte det, alla gillade Johan. De hade egentligen ingen aning om vad som pågick hemma i sovrummet om kvällarna när hon inte gjorde som han ville. Om hur slagen slängdes över hennes ömma kind som tillslut blev helt rödtäckt. Men det var som sagt ingen som visste, utan alla trodde och tyckte att Johan var en sådan fin och bra karl som man inte skulle göra sig av med. Han är något att hålla i handen när stormen ryker, som hennes mormor brukade säga. Och hon skulle aldrig någonsin berätta för någon om hur det egentligen var, för då skulle hon aldrig kunna bli säker. Och hon skulle heller aldrig klara sig utan Johan, det var hon för svag för. Hon behövde någon som styrde och ställde, det kände hon redan efter ett par dagar av ensamhet i stugan, det trodde hon iallafall.

Nej, stugan hade hon aldrig tyckt om. Redan från första stund hade hon kännt en stark känsla av obehag och hon rös när hon satt sin fot innanför tröskeln. Försäljaren som hade haft stugan innan hade varit väldigt mån om att få stugan såld så fort som möjligt och Johan hade slagit till direkt. Hon hade tyckt att det var något märkligt med mannen som sålde deras stuga, han dolde något, det var hon helt säker på, men vad hade hon aldrig listat ut. Det hade gått tre månader nu, tre månader sedan de köpte stugan. Och nu satt hon där i novemberrusket, i sin ensamhet. Ensam är stark, vilket jävla skitsnack, tänkte hon och drack ur det sista som fanns kvar av den gröna vätskan och ställde ner koppen på bordet med en duns.

Fortsättning följer... En liten novell som jag skrev.
Godnatt