dag ett

mitt namn är kanske som bekant amanda eva margareta larsson och jag är sexton år. börjar dock komma upp i åren, det vill säga att jag fyller sjutton detta år. ganska gammalt om du frågar mig. borde börja pensionsspara.
tycker om musik, vänner, onyttigheter, tända ljus, sommar, gransnäs, kyssar, att slippa sova själv, rat on a scateboard, spårade händelser, att göra ingenting och mer därtill.
jag är dum och går naturprogrammet som är råsvårt men jag går nv-musik så jag offrar allt för erik och jörgen som är mina musiklärare och anledningen att jag går där jag går. fast jag älskar egentligen min skola för den är bra. men svår.

det jag tycker mest om i världen är att sjunga och utföra musik av olika slag. jag är en höjdare på cowbell, vilket
är min senaste upptäckt. jag tycker inte om death metal och låtar med töntiga texter. men jag tycker om håkan hellström mest av allt.

mitt hjärta är sedan snart tretton månader taget av en gosse som heter mikael och som spelar fotboll mest hela tiden. och tro't eller ej men han är en riktig romantiker. gillar dock inte att skryta om honom då man lätt blir avundsjuk. man bli också avundsjuk över att min bästaste vän i hela världen är den där assnygga rödhåriga tjejen som är världens bästa, är vän med mig. ja, snacka om tur jag har!
jag har också många andra fina vänner som tas upp någon annan gång.

jag är dålig på kemi, att komma ihåg saker, att hålla ordning och på att prioritera rätt.
jag är bra på att baka, att vara allmänt gosig och att spendera för mycket pengar.

just nu har jag mycket att se fram emot vilket är bra, för annars kommer jag aldrig klara denna vår. London, Åre, alla konfirmandträffar, ledarläger, koserter, att sjunga på konserter och en del studiedagar och sedan har vi sommaren. har några planer inför sommaren, nämligen peaceandlove, att vandra med pappa i en eller två veckor i spanien (när min pappa blir trött på jobbet så ger han sig ut och vandrar i spanien, i våras var han borta en månad. han är ganska cool tycker jag) och att vara konfirmationsledare i två veckor på världens bästa plats.

kände att det här blev lång och nu ska jag sova.
lev gott och väl!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0