.
Min höft har blivit värre, så jag mötte mamma i täby idag och vi införskaffade ett par nya, stadiga skor med en iläggssula. Godis för fötterna, var min kommentar när vi gick därifrån.
Dessutom så har jag knappt någon sångröst, så både min individuella sång samt kören var inte så mycket att tänka på idag.
Nu ska jag spendera resterande tid denna kväll tillsammans med min tyska (som jag inte känner att jag har det bästa samspelet med, vi går inte riktigt ihop just nu, om jag ska fatta mig kort) och kaffe.
På återseende vänner!
Åh fan va härligt att vi är två! fast ändå inte då.
Ja, friskolan är mega satsig och skitsvårt att få betyg i och just nu känns det mer som att jag hellre får mvg och ingen kunskap alls! så jobbigt om man inte kommer in på det man vill nu, då är allt kört.. :( jag lackar också, BIG TIME! men jag lovar att du kommer klara dig ändå :)
puss gulle
svar
Ja, det är en himla massa lycka för att man vet att alla fina människor förtjänar de två underbara veckorna på världens vackraste plats men det gör också ont inom mig. Det är deras tur nu. Vi var där senast men nu är det deras tur. Gransnäs 2010 liksom, va? Men åh. Jag är glad för dem också. Bara smått avundsjuk. Lite. PUSS
Vi får verkligen hoppas, för jag vill så himla mycket! Ber nästa onsdag i kyrkan för de :):):)
pusssss
