i juli så vandrade jag och min älskade far "santiago de compostela" och det var nog det jobbigaste och bästa jag gjort! ni kan nu få se lite bilder, och jag varnar er, ni kommer få se den amanda ni kanske inte är vana vid och ja, jag är nog i mitt snyggaste tillstånd, så enjoy!


för att hitta på dessa pilgrimsleder så följer man gula pilar. första pilen!

chillar efter första dagen, lökig och trött.

chillar med nunnor. varken jag eller pappa kunde spanska och de kunde ingen engelska. men, nunnor är bäst så de kan förklara vägar ändå.

utsikt

var så sjukt trött här! jag var nästan säker, när vi hade gått 3,6 mil, att vi skulle vara framme. men det var 9 km kvar av dagen. fmylife.com

en dag hade vi gått i spöregn och det var berg överallt så det var bara upp och ner och så vidare (vilket det var alla dagar). men när vi väl kom fram till albuerget (typ härberge för vandrare) så var det fullt, så vi fick gå till närmsta hotell några kilometer bort. där möttes vi av denna kvinna, alltså världens bästa någonsin verkligen. hur mysigt rum som helst med tv (!!!), badkar, pasta och sköna sängar.

ser ni hur jävla äcklig jag är? hittade en påse i min ficka och gjorde en söt sak.

posar galet i portugalete, fräsch som vanligt.

fann en hårborste i en butik och kunde äntligen borsta håret.

utsikt osv.

som ni ser så är jag otroligt bra på att posa. peaceandlovepungen <3

vandrarfadern


det var lite bilder. de är tagna med digitalkamera, därför ingen superkvalité. jag förstår mycket väl om jag skrämt bort er, och jag förstår er. jag blir själv skrämd av mig själv.